Våga misslyckas!

hål

Jag tänkte att jag skulle skriva om att våga misslyckas. Om hur rädsla för att misslyckas kan styra oss så att vi inte ens försöker, att rädslan att misslyckas kan vara ett hinder för förändring. Ska jag vara ärlig? Innan jag ens hunnit börja skriva detta kommer tvivlen; hur ska jag få ihop något bra, något som andra ska tycka är intressant, klokt, läsvärt, gärna lite fyndigt, men ändå med ett riktigt budskap. Kraven på perfektion kommer direkt. Måste rädslan att göra fel vara så läskig?

Jag får helt enkelt chansa och ta risken att misslyckas.

I boken ”Mod att vara sårbar” från 2014 beskriver sociologiforskaren Brené Brown hur det enda sättet för oss att leva helhjärtat är att våga vara sårbara. Brown har länge forskat på temat skam och menar att det är något universellt. Vi har alla en rädsla för att inte vara tillräckliga, att inte vara ”tillräckligt smart”, ”tillräckligt duktig”, ”tillräckligt kreativ” osv. Det här gäller oavsett område i livet – jobb, familj eller fritid. Det är förstås obehagligt och något vi ofta försöker vara starka och kämpa emot. Men genom att försöka vara starka stänger vi ute andra människor och skapar ett avstånd till egna känslor och upplevelser – som kan ge livet mål och mening.

Jag håller sedan länge på med improvisationsteater på fritiden och när jag håller kurser där jobbar vi mycket med att man ska våga kasta sig ut och bara se vad som händer, att våga misslyckas. Många av mina kursdeltagare pratar om hur skönt det är att bara få släppa loss i kontrast till deras jobb till vardags. Jag ser många paralleller till arbetslivet. För att ta oss ur vår komfortzon och våga testa något nytt, måste vi lita på att våra medspelare finns där och stöttar oss. För att våga gå på våra impulser och komma med nya idéer, måste vi lita på att våra medspelare är villiga att bejaka dem. Och när vi gör det, det är då magin händer!

Chefer och medarbetare som skapar ett öppet och tillåtande klimat är en nyckel till en bra arbetsplats.

Vi på Takeachange jobbar med förändring och vet att för att förändring ska ske måste man våga. Att våga misslyckas och att våga vara sårbar går hand i hand. Det är något som kräver mod, och det är mod som vi kan hjälpa varandra till genom de miljöer vi skapar. Miljöer där vi inte behöver vara perfekta utan där vi genom att kasta oss ut och känna tillit till att vi faktiskt räcker till, kan våga ta steg som leder till verklig utveckling.

Med risk för att den faktiskt inte är perfekt släpper jag nu denna text ifrån mig. Och med stöd i ryggen från mina medspelare är det inte så farligt att göra.

Så, se till att du och dina medspelare på arbetsplatsen skapar en miljö där ni vågar ta risken att misslyckas. I längden är det så ni vinner.

 

//Annette Grahn, Takeachange

Posted in Blogg, Coaching, Ledarutveckling, Ledningsgruppsutveckling